Samtal jag inte vill ha

I dag kom då det där samtalet som jag befarade skulle komma en dag men inte nu, det är för tidigt. Det är ju bara knappt sju månader sedan jag fick ett annat besked, då var det min morbror. I dag kom samtalet som sade att min moster som har kommit att stå mig väldigt nära hade fått en stor stroke. Det som är mest jobbigt är att hon var på resa till Prag så hon togs in på sjukhus där och nu väntar vi på att de ska kunna skicka hem henne till Sverige.

Det är många frågor i huvudet just nu, frågor som visar att i stunder av sorg och förtvivlan blir människor egoister. Jag menar att först lades fokus på mig själv och min önskan att hon inte ska dö av den utan återhämta sig. Denna önskan är egoistisk eftersom jag inte kan i dagsläget säga vad stroken givit henne för men. Hur kommer hennes liv att bli om hon överlever den?

När jag kommit till sans med min önskan börjar jag se det ljusa för henne, hon ville så gärna åka dit igen, och hon gjorde det. Kan det bli bättre för henne? Hon var där, hennes önskan blev förverkligad och hon kan väl inte få ett bättre slut om det är det som komma skall.

Det är en jobbig tid som kommer framöver oavsett vad utgången blir av det hela. Och hela tiden ska jag glädjas i tanken att hon var där hon ville. Dessutom tror jag att människan väljer vilka som ska vara i närheten den dagen vi somnar in för gott, så om hon vill att jag ska vara där när stunden är kommen så kommer jag att få vara det, oavsett om hennes tid är nu eller om det kommer dröja ett tag till.

Summering av året

Detta år har inneburit många olika saker allt ifrån släktosämja till arbetslös och sysslolös.
Året började med stor sorg då min morbror Bengt lämnade oss på denna jord för att finna sin plats i den andra sköna världen. En jobbig tid med massor av tårar men även skratt då minnen kom och glädjen sköljde över mig.

Jag började dessutom på ett nytt jobb som coach där fick jag träffa många trevliga människor men stötte även på mindre glada själar som lärde mig att alla inte är påverkningsbara även om det skulle vara bra för dem. Tiden gick fort här och plötsligt hade sju månader gått och jag fick mitt slutgiltiga svar, nu befinner jag mig mellan två arbeten. Jag har planerat väl så nu inhämtar jag mer kunskap under tiden det nya arbetet tar plats i mitt liv.

Jag har fått lära mig att släkten är värst och det ordspråket har fått en ny mening i mitt liv. Har haft en dispyt med en släkting där jag blivit beskylld både för det ena och andra och det lärde mig att jag aldrig ska bli förvånad hur människor kan agera och utifrån sitt agerande inte ta något ansvar eller rättare sagt ha modet att inse att individen själv bär en del av ansvaret i dispyten. Försökte konfrontera personen på ett vuxet sätt men insåg snabbt att det inte fanns någon chans att kunna få saken ur världen och gå vidare som vänner och börja bygga upp den relationen som nu blivit tillknycklad. Det kändes så skönt efter konfrontationen och jag har en känsla av frihet i dag.

Jag har genom mitt senaste jobb lärt mig väldigt mycket om mig själv och hur jag påverkas i olika situationer men även också fått lära mig att hantera mig själv i situationer som ibland kan påverka mig negativt. Jag har fått känna på hur det är att bli accepterad för den jag är och inte bara för något jag gör.


 

Något att tänka på

Efter att ha varit slav i mitt eget fängelse börjar jag nu riva murarna runt min cell för att ta mig ut. Jag finner saker hela tiden som ger mig nya tankar och nytt mod. Nedan följer något som jag fann intressant, den första är Jantelagen som jag har bestämt mig för att inte följa längre. Den andra är skriven av Virginia Satir och något som jag strävar efter att kunna följa och tänka.

1.Du skall inte tro att du är något.
2.Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3.Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4.Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5.Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6.Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7.Du skall inte tro att du duger till något.
8.Du skall inte skratta åt oss.
9.Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

I hela världen finns det ingen som är exakt som jag. Det finns personer som har vissa delar lika mig, men ingen är i sin helhet som jag.
Därför är allt som kommer från mig äkta mitt, därför att jag ensam valt det.
Jag äger allting i mig själv:
- min kropp, inberäknat allt som den gör;
- mitt psyke, med alla dess tankar och idéer;
- mina ögon, med alla de bilder de kan se;
- mina känslor, vilka de än kan vara, t e x ilska, glädje, besvikelse, kärlek;
- min mun, och alla de ord som kommer ut ur de, artiga, snälla eller elaka, riktiga eller felaktiga;
- min röst, hög eller mjuk;
- och alla mina handlingar, vare sig de är till för andra eller mig själv.
Jag äger mina fantasier, mina drömmar, mina förhoppningar, mina rädslor.
Jag äger alla mina triumfer och framgångar, alla mina misslyckanden och misstag.
Eftersom jag äger allt hos mig själv kan jag också bli väldigt nära bekant med mig själv.
Genom att bli det kan jag älska mig själv och bli vänlig mot mig själv i alla avseenden.
Jag kan då göra det möjligt för hela mig att arbeta för mina bästa intressen.
Jag vet att det finns sidor inom mig som förvirrar mig och andra sidor som jag inte känner till.
Men så länge jag är snäll mot mig själv och tycker om mig själv, kan jag modigt och hoppfullt söka efter
lösningarna till det som stör och hitta vägar för att finna ut mer om mig själv.
Hur som helst, jag har mitt utseende och är på mitt sätt.
Vad jag säger och gör, och vad jag än tänker och känner i varje ögonblick, så är allt jag.
Detta är äkta och står för vem jag är i varje stund.
När jag senare ser tillbaka hur jag såg ut och gjorde, vad jag sade och hur jag lät, vad jag tänkte och kände, kommer vissa delar att visa sig inte ha varit så bra.
Men jag kan se bort från det som inte var så bra, och behålla allt det goda, och finna ut någonting nytt som ersätter det dåliga.
Jag kan se, höra, känna, tänka, prata och agera.
Jag har verktygen för att överleva, att komma nära andra, att vara produktiv, och att skapa mening och ordning på tillvaron utanför mig.
Jag äger mig själv och därför kan jag styra mig själv.
Jag är jag och jag är okej!

Virginia Satir

Nya ledord

Livet har bara rusat på och nu har jag då passera 40 år. Skraj för åldern? Nej inte direkt.
De senaste månaderna har varit jobbiga på olika sätt och jag har inte ens reflekterat på mig själv och mina behov. Nu när allt börjar stilla sig har jag kunnat koncentrera mig på mina egna tankar och behov.

Jag har funnit mina nya ledord:
Jag är hård och tuff på utsidan, mjuk och skör på insidan.
Jag är unik för jag är jag
Jag står här och bara duger!

Dessa ord får bli början på en vänskap som ska växa sig starkare för var dag som går, denna vänskap är mellan min kropp och själ. Jag har varit i mitt fängelse länge nog, nu väntar friheten på mig och början på en ny del av mitt liv.

För ett tag sedan fick jag en magkänsla, det slutade i stor sorg, jag miste något väldigt värdefullt för mig, tillit till min vän. Det innebar ett uppvaknande för mig. Jag bestämde mig för att nu får det vara nog, nu måste jag släppas fri.