Avundsjuka eller ilska???

Då har det varit test och gradering inom min sportgren. Måste bara säga grattis till alla som lyckades bli uppgraderade!!! Året som varit har inneburit massor av skador,viktuppgång,frustration och självklart ilska och besvikelser. Det har inneburit att jag inte har tränat mycket och när jag var fri från skadan jag dragit på mig gjorde mitt jobb att jag inte kunde träna vilket ledde till en stoor viktuppgång. Jag glädjs över att mina kamrater fick gradera men är ilsken på mig själv för att jag inte kunnat följa dem på gradering. Min instruktör tror att det handlar om avundsjuka, men han har så fel!!! Jag vill ju kunna träna och må bra istället för att dras ner av dålig energi som avundsjuka ger så jag satsar nu att komma tillbaks under 2010 och det innebär att jag ska ta mig i kragen och träna och försöka att inte känna om jag har smärta eller ej. Visst jag kommer ha smärta innan kilona börjar trappas ner och jag vet att bara jag börjar röra på mig blir det bra. Jag ser fram imot min nya jobb placering trots oron var jag kommer hamna men kanske kan den hjälpa mig att få en kontinuerlig träning hoppas på det/

Att ha ett jobb

Alla människor säger åt mig att vara glad att jag har ett jobb i dessa tider men själv ställer jag mig frågan "På vilken bekostnad ska jag vara glad att jag har ett jobb"? Jag har ett jobb som tar all min energi och där jag till följd av det har svårt att finna och framföralt orka göra saker för att hämta in mer energi. Jobbet är inte fysiskt tungt men väldigt psykiskt tungt.

En annan viktig aspekt i det hela är att jag har en utbildning som är högre än den mitt jobb kräver vilket leder till att jag tänker och ser saker annorlunda än mina arbetskamrater. Inte för att jag är bättre än dem utan att jag ser saker i flera led på en gång medans de inte gör det. Min yrkeserfarenhet och utbildning tillsammans innebär problem för mig i mitt jobb. Bristen av att kunna utvecklas är ett annat dilemma i hjulet, att känna att jag har så mycket att ge men inte kan eftersom jag måste vara i fas med arbetsgruppen. Även att ha en chef som ser mig som obekväm då jag ses som ett hot mot denne eftersom jag har en liknande utbildning som chefen och att jag vågar stå för mina åsikter. Allt det här leder mig in i ett ont ekorrehjul av smärta i kroppen och nedstämdhet, är det då värt det för att jag ska ha ett jobb? Så frågan är om ekorrehjulet är värt att vara i bara för att ha ett jobb?

lite glädje

Hej
Då har jag hittat in till blogg världen.
Jag fyllde år i går, det var inte så många som ringde mig då men när jag var inne på min facebook så hade många skickat en hälsning där. Gissa om jag blev glad i dag då jag såg alla dessa inlägg. Tänk att ett litet ord kan få mig så glad.