Livet har bara rusat på och nu har jag då passera 40 år. Skraj för åldern? Nej inte direkt.
De senaste månaderna har varit jobbiga på olika sätt och jag har inte ens reflekterat på mig själv och mina behov. Nu när allt börjar stilla sig har jag kunnat koncentrera mig på mina egna tankar och behov.
Jag har funnit mina nya ledord:
Jag är hård och tuff på utsidan, mjuk och skör på insidan.
Jag är unik för jag är jag
Jag står här och bara duger!
Dessa ord får bli början på en vänskap som ska växa sig starkare för var dag som går, denna vänskap är mellan min kropp och själ. Jag har varit i mitt fängelse länge nog, nu väntar friheten på mig och början på en ny del av mitt liv.
För ett tag sedan fick jag en magkänsla, det slutade i stor sorg, jag miste något väldigt värdefullt för mig, tillit till min vän. Det innebar ett uppvaknande för mig. Jag bestämde mig för att nu får det vara nog, nu måste jag släppas fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar